"Kan inte du bli någon form av olympisk... mediehora?"

Jag vill inte åka hem.
Det vill inte Emily heller att jag ska göra.

Idag, i taxin på väg hem från vår helrenovering, där två små kinesiska män med starka nypor ägnade tre timmar åt att massera oss och säga "Madame", började jag få tvärtom-hemlängtan. Eller bort-längtan, kanske man ska kalla det.

Emily började genast sitt konstuktiva tänkande.
Och vi tummade på minst en sak:
Blir jag av med jobbet på onsdag är det bara en sak som gäller:

Då blir jag en olympisk mediehora.

Jag kan redan säga "höger", "vänster", "tack" och "vad kostar det?". Jag kan komma långt på det.
Längre än det flesta.

En svensk tiger

Nyhetsträsket rapporterar direkt från Himmelska fridens torg med omgivningar på den omdebbaterade, ännu inte censurerade, superheta bloggen: Emily was here.

I brist på bättre vetande lämnar jag alla tolkningar till denna sanne sinolog. Själv skulle jag vilja säga ett och annat om himmelens tempel och dess smått speedade pensionärer, statligt påtvingade utomhusgym och pojkvännen som går i mao-rött (eller möjligen hor-rött) underställ - men icke. Jag erbjöd mig att skriva en alternativ (läs: mer sanningsenlig tolkning) av resan men hindrade mig i sista stund.

Jag tiger.
Jag är trots allt i Kina och tar skeden i vacker mun.
Eller hur man nu säger.

I love Wonderland gin

Klockan är tre på eftermiddagen och jag har just vaknat. Mina kinseifierade vänner tog mig med ut bland ett gäng turistguider och pinsamt billiga flaskor "wonderland gin". De kostade säkert 8 balubas styck.
Fick också mitt kinesifierade namn modifierat. Väldigt snabbt var alla överens om att den som gett mig namnet "Flodhästen" eller "He Ma" slirat allt för mycket på kopplingen.
Numer heter jag Mei na. Vacker nunna. Dessutom har jag lärt mig räkna till tio.

Nee hao (=hej hej)

I love "peoples republic" of China

Kanske är det för alla hyllande citat, som det ovan, som den gode Mao-polaren Ho Jin Tao tycker att censur är en bra grej.
Jag kan inte läsa någons eller min egen blogg, men han må ha missat att man kan skriva vad fan som helst. Den här stan är fantastisk, by the way. Och på kinesiska heter jag He ma, vilket betyder "river horse". Lagom passande.

Dålig chef

Idag var lådan borta. Borta. Enligt uppgifter till Nyhetsträsket ska lådan ha försvunnit i samband med en konflikt där obehöriga personer begick någon form av överträdelse. En person är misstänkt för olaga frihetsberövande. Personen förnekar all inblandning. Rättegång är att vänta.

May I introduce to you...

Jag fick ett sms i torsdags. "Du har bussgods att hämta".
Även om jag hade inte beställt något tog jag svängen förbi postterminalen på lunch.

Jag: - Hej, jag har ett ordernummer men jag har inte beställt något.
Killen: - Så brukar det vara i juletider. Vad är det för nummer?
J: - 8034...
K: - Jasså det är du med basfiolen.
J: - ?

Hon är stor som ett hus, nästan vackrast i världen.
Och jävlar i mig vi ska ha kul, Vera och jag.

En god chef

Förra veckan trodde inhoppare T att jag var gravid när jag satt och skrek om skumtomtar, de enda tomtar som egentligen är värda att uppmärksammas. Sen köpte foto-N en påse för att få mig att sluta tjata. Reporter E är också väluppfostrad i att göra mig nöjd, på ett tomtevis, that is.
Nu är leker jag "god chef" och bjuder på payback-time på redaktionen. Tomtar åt folket!

Stick och brinn!

Sluta maska.
Ska du sticka hem nu? Garna för mig.
Du behöver inte bli så avig bara för att du har tappat tråden.

Ja, du har rät. De här Göteborgsfasonerna kan sticka i ögonen.

En kväll med LP-sudden

I går lärde jag mig följande saker: Jag ser ut som Günther i lösmustash. Att en antitautologi är samma sak som en oxymoron. Hur man definierar nördar. Att Indiska cigaretter luktar lika dant som rök-gräs. Att inredningsstilen osmansk/kolonialistisk innebär att man kan ha en uppstoppad krokodil som askfat samt att de finns de som fortfarande spelar LP-skivor. Och som fortfaranade polerar dem med en LP-sudd. En LP-sudd, bara en sån sak.
Platsen var fest hos Kungsbacka-Posten Gustaf och fan vet när jag skrattade så mycket sist.

Hur man intervjuar ett barn

Det onda Nyhetsträsket (N) rapporterar från NK:s julskyltning med barn (Arvid, 5) och barnets mamma (M):

N: - Ho, ho, ho, vilken fin önskelista du har. Vad vill du ha i julklapp?
A: - Ett tv-spel och en papegoja.
N: - Har du sagt det till tomten?
A: - ... (nickar)
N: - Men Arvid, har du varit snäll då?
A: - ... snyft... hmpf... snyft...
M: - Nu gjorde du nog honom nervös.
N: - Hehe.

Moneybrother – I can be your sugarsister

Anytime.

Trädgårn 8 november 22.06

Den fantastiska "grodgölseffekten"

Läser följande i telegramkön:
Muterad klamydia sprids i Sverige. Svår att bota. Flest fall har hittats i Dalarna.
– Vi brukar tala om grodgölseffekten – de flesta leker hemma i byn. Det finns väl trots allt vissa kulturella barriärer och man söker sig till dem man känner, säger docent Björn Herrmann, mikrobiolog på Akademiska sjukhuset i Uppsala till TT.

Nyhetsträsket reflekterar: Man kanske ska vara glad att man inte funderar på att flytta till Dalarna längre...

Personlig force majeur

2007 är ett år av mitt liv jag gärna skulle vilja ha tillbaka. Hur gör man då?

Nyhetsträsket testar: Ett glas vin

Igår testade tjejsex-Linda och nyhetsträskets utsände om det var möjligt att "gå ut och ta ett glas vin".
Det var det.
Sen testade vi om det möjligen var roligare att "gå ut och ta en öl".
Det var det, men samtalsämnena blev aningen mer djupsinniga och mer av seriös karaktär. Livsfarligt.
Så vi testade att "gå ut och ta en drink". Det blev två, eller tre, men bara för att det föll sig så.
Sen avslutade vi med att "gå ut och käka korv". Där sa vi inget om antal men det blev inte så många.

Resultat: Drinkarna och Tjejsex-Linda var roligast.

Sjukt sjuk

Dödssmittan härjar i stan. Flera redaktionsmedlemmar har redan drabbats.
- Det är sdor överallt, säger nyhetsträskets utsände.
Skrattar bäst som skrattar sist. "Jag blir aldrig sjuk"-mantrat lät ju bra men fungerade sämre. En nässpraysburk och två iprenpaket senare har jag kapitulerat. Jag är sjuk. Och inte så lite heller.
Så nu sitter jag här med ett snytpappersberg snart stort nog att fylla ett soffbord - och ett sjukt dåligt samvete gentemot alla jag - i total sjukdomsförnekelse - lovat mitt sällskap.
Förlåt alla som jag lovat gå med på fest. Förlåt pappa för missad middag. Förlåt lillsyrran för bommad Ikea-tripp. Förlåt Pärlan för den uteblivna skogsturen, du fick åtminstone mat (well, hon lär väl inte läsa men det känns onekligen bättre).

Carapaxmått och finska strippor

Förra veckans två lärdomar:
1. Carapax-mått- (av franska carapace 'skal', av likabetydande spanska), ryggsköld som täcker hela eller en del av ett djurs kropp. Termen används i samband med dels de ryggradslösa djuren spindeldjur och kräftdjur, dels för ryggradsdjuren sköldpaddor. Hos kräftdjur är den en bildning som växer ut från huvudets bakkant på ryggsidan. Den varierar mycket i omfattning inom olika grupper.
Vid hummerfiske jäääävligt viktigt. Allt under 80 millimeter tillhör naturen. Det här praktexemplaret på 95 fick snällt finna sig i att bli kokt.

2. Jacuzzibad med en porrfilmsregissör, finska strippor och vodkaprovning bör inte göras på måndagar.

Grattis till Punkt SE

... Och grattis till mig. Annonschefen försökte släta över gamla oförrätter (läs dåliga historier och sexistiskt tveksamma övertramp) genom att ge oss varsin skumpa på skrivbordet när vi kom tillbaka till lunch. Aktionen hade kunnat beskrivas som "ett stort steg för annonschefen, men bara ett litet myrsteg närmare redaktionen." Lite gulligt, visst, men jag vill ha mer. Ge mig en jumbo-flarra och jag kan lova att skratta med nästa gång.

Lika som bär - inte så illa va?

Sonny å jag

Det där med y-namn betyder ju egentligen kriminell, men jag lovar och svär, det här är inget stöldgods. Det är ett resultat av tappert förvärvade inkomster som tuggats av mamma staten för att sedan, lagom till när sommaren försvann, spottas tillbaka till mig. Jojo, det ÄR häftigt att betala skatt.

Låt mig presentera: Min nye vän Sonny. Till och med Disney-dags klär en sån skönhet.

Life is peachy

Sandholmarna, Tjörn, fredag 7 september.

< No comments necessary >

Språklådan

Ansvarsfrihet. Beivra. Muskulös. Johanna har just gett min tvärtomsamling ett tillskott: Från och med nu ingår också Förfördelad.

Nyhetsträsket testar: Mat på stan

Frukost: NNNN+
Var: Espresso House, Vasagatan
När: En tisdagmorgon, ganska tidigt.
Vad: Scones, juice, kaffe
Sällskap: Anna
Kommentar: Värsta möjliga sentimental- och spaningsläge. Ett nedslag i studentvärlden där den är som bäst. Tänk alla de dagar när den där platsen var världens centrum. Tänk så lyckliga vi var - fast vi inte visste om det då. Tänk om man vore 23 igen.

Lunch: NNN+
Var: Mackedonken
När: Samma tisdag, lite senare
Vad: Hamburgare.
Sällskap: Pappsen
Kommentar: Pappa fick charmpriset för att han ville ha mjölk till sin Big Mac. "Mjölk?" undrade killen i kassan och spanade över disken, ungefär som att där skulle sitta en bäbis. Eller en kalv. Pappa stod på sig. "Jo, mjölk ska det vara. Du borde testa nån gång". Killen i kassan: "Määäh...".

Tjejsex-Linda och jag

Jag har tagit mitt förnuft till fånga.
Det är vi nu. Tjejsex-Linda sa att hon längtat efter oss.
Jag kunde ju inte gärna göra annat än att hålla med.

Oh yeah. Jag vet precis vad ni tänker och jojo, ni ska vara fett avundsjuka. Hehe.

Kommunist – javisst

Kolla in det här.

Sommarens sista bad?

Hört på bryggan:
M: – Det här har man ju inte gjort för ofta i sommar.
E: – Nä.
M – Jag vet knappt när jag badade sist.
E: – Sist jag använde den här bikinin var när jag badade naken.
M: – Men vi är åtminstone bruna.
E: – Ja.
M: – Och snart är alla andra vita.
E: – Ja.

Rymningsextra

Personen till vänster är efterlyst av polis sedan hon i fredags morse försvunnit hemifrån på ett mystiskt sätt.
Personen sågs senast vid lunchtid i centrala Göteborg.
Hon är medellång, medelbred och var då iklädd en grå halsduksmössa med fickor.
– Hon kan vara farlig, vi har sett labila drag hos personen tidigare, säger en källa till Nyhetsträsket.
Upplysningar lämnas till Edvard Munch.

Livskvalite

Hippie, Lill-Emma och Krämens vackra öron. En skitdag på jobbet och irländskt sprejregn över Lerum - det är grejer det.
Och nej, jag är inte fortfarande bakfull, det suddiga är fartdis.

Ett slag för förloraren

Gårdagens minigolf-tävling var inget annat än en utklassning för Nyhetsträskets utsände.
Efter multi-boogie på det första hålet väntade en både fysisk och mental uppförsbacke för utmanaren.
Förloraren, som inte vill vara med på bild på grund av rädslan för repressalier, lämnade en kort kommentar innan hon avvek från platsen.
– Nästa gång ska du få betala.

Fotnot: Bilden är inte arrangerad. Gissa vems tuttarna är och vinn en lunch.

Efterlyst

Rosa-Chock

En ung kvinna blev i måndags utslängd från tingsrätten sedan hon försökt passera väktarna i entrén, iklädd rosa fejk-crocs.
– Man kan faktiskt inte se ut hur som helst. Vi har en dresscode här, säger väktaren till Nyhetsträsket.
Kvinnan fick då gå upp för de 27 trappstegen barfota.
Kvinnans chef yttryckte efter incidenten stor sympati för den drabbade fejkcrocs-bäraren.
– Hade det funnits ett par rosa i storlek 46 hade jag köpt sådana. Det är faktiskt förjävligt att det inte gjorde det, säger chefen.

Beware the babe

Mosad. Spetsad. Ger man inte fan i salladen blir inte livet mer än en halv lunch med brudarna. Om man är geting, that is.

Tisdag 11.32

Fem anledningar till att det här är en bra idé.

1. Jag behöver inte svara nej på frågan om jag har en blogg.
2. Ingen behöver ge sig fan på att hitta min gamla.
3. För att utvärdera bloggens funktion som terapi. Jag är skeptisk.
4. Vissa ögonblick förtjänar verkligen att få hamna i offentligheten.
5. För att visa att jag gör annat än dricker öl.

I'll be back.